LA

Vi checkade ut från Caesars Palace kl 10 imorse och begav oss söder och väster ut igen.
Rätt skönt faktiskt efter två och en halv dag i öknen.
Vegas va en helt otrolig och sjuk upplevelse men som nybörjare så är två dagar en lagom dos.
Nej, vi har inte gift oss. Inte vart i närheten av bröllopskapellen faktiskt och jag har bara sett en enda Elviskopia.

Vägen dit var en upplevelse i sej. Plötsligt tog Los Angeles bara slut och istället för att bo i knät på varandra var det tre timmars öde öken. En bit upp i bergen låg snön fortfarande kvar och vägskyltarna varnade för halt väglag. Å så plötsligt dök det upp. En stad mitt ute i ingenstans. Full action med en gång.

   

   


Ja, ni fattar ju säkert. Eller inte. Men så är det i alla fall.

Santa Monica kändes som att komma hem. Till hav och sand och salta vindar. Vi bor på ett ganska sunkigt hotell, men så kan det gå när man glömde kolla upp adresser till olika hotel innan man for. Då fick man ta ett på slump i resehandboken.  Det är stort i alla fall. Och har två tv:ar. Och kök. Det är lyx för oss.
Vår tur trogen så anlände vi lagom till solnedgången och för första gången fick jag se en regelrätt solnedgång. På några minuter alltså. Fint HollyWoodregiserad med en trubadur längst ut på Santa Monica Pier.

 

Nu har Martin internetabstinens så det är dags att lämna över.
Vi har det bra i alla fall, fortfarande.
Dricker lite för lite bara. Är ständigt törstiga och läpparna torra som fnöske. Eller nåt annat väldigt torrt. Man har det oförskämt bra egentligen som kan dricka vatten rätt ur kranen. Det ska jag komma ihåg när jag kommer hem.